Panthera (i Monster och Varelser samt Monster i Mundana)
"I början av vintern omkring oktober månad har pantherorna vilda parningsriter då flera flockar samlas i de nordliga, snötäckta vildmarkerna. Hannarna försöker locka över honor till sin flock genom vilda uppvisningsstrider. Det är även chansen för utstötta hannar att återvända och kämpa om en plats som flockledare. Vinternatten fylls av pantherornas skärande skrik och skenet från deras blågröna eldkvastar. De som lever i de nordliga ödemarkerna vet bäst i att hålla sig undan dessa nätter".Okej, den är kalydonen fast ett kattdjur, som vi tidigare etablerat som den mest awesome av alla djurfamiljer, den är blodtörstig, liger-stor, jagar i flock, och har extremt brutala stats (såsom relativt psy 14, vilket basically gör den till Eons smartaste djur). Pantherorna fyller därför naturligt den här obligatoriska rollen som saker att slänga in när rollisarna blivit för bra och behöver tas ned på jorden (för tro mig, det händer även i Eon). Deras eld kommer från körtlar med en särskild vätska som blir settingens mest exklusiva parfym, vilket i sig är koolt. Lägg sedan till att pantheran är den enda varelse i hela Mundana som då och då käkar drakar till frukost, så har vi epic win.
(Eons drakar är i sig, som bekant kanske, något...über).
Hyggelmonster (i Eon III, Monster och Varelser samt Monster i Mundana)
Eons signaturmonster. En absurt aggressiv hjärndöd huvudfoting som lagrar resterna av sina offer i sitt skålformade innanmäte, vars frätande magsaft stänker ut ur käften när den springer. Det har kallats "rollspelshobbyns fulaste, töntigaste och i särklass mest ansträngda fantasymonster", vilket onekligen måste innebära att det är skitkoolt.Jag låter dess look tala för sig själv.
Dödskerub (i Monsterboxen)
"Dödskeruberna ser ut som små människobarn, tre till sex år gamla, med ruttnande kött löst hängande på skelett av elfeben. De har rostiga vingar, gnisslande av järnfjäll. I vår mänskliga värld uppträder dödskeruberna vilset och förvirrat, ständigt gråtande och klagande. De är köttätare och kan i sin förtvivlan och vilsenhet anfalla allt som rör sig med sina stora klor och huggtänder av järn".
Att de här inte var med på Piruetts lista var faen kriminellt.
Svart Enhörning (i Monsterboxen)
"Somliga menar att de svarta enhörningarna är själarna av vanliga enhörningar som gått en våldsam död till mötes. Deras ondska skulle isåfall förklaras med att de är hämndlystna, Svarta enhörningar kan endast 'charmas' av manliga magiker med svarta sinnen"."Den svarta enhörningen är identisk till formen (med en vanlig enhörning, Olas anm.), men den framträder för det mäskliga ögat bara som en massiv kolsvart skugga, en knappt genomskinlig ande".
Visst, andra har försökt få till mer originella 'onda' hästar, typ Eons seian, och visst, de funkar de med, men ibland är det kanske bättre att bara göra det lätt för sig. Svart enhörning. Så simpelt, såå koolt.
Och så har vi Kaoskardinal (i Monsterboxen)
Well, monstret i sig är kanske inte jätteawesome, posen till trots, men alltså, namnet...Kaoskardinal. Kaoskardinal. Mothafuckin' KAOSKARDINAL! Frukta.Domherre (i Zonernas Zoologi)
Ni vet den här känslan av att ett trivialt jävla smådjur (den sorten som annars liksom bara intresserar avdankade tjocka tanter med fågelbad i trädgården) har ett oförtjänt häftigt namn? Monstret som uppstod ur denna känsla är det lyckliga resultatet av att man bejakat en naturlig nörddrift att få djuret att göra skäl för namnet, och voíla. Awesomeness ensues.
Drömfurstarna i Kult var också små mästerverk. Dunno om de kvalar in, dock.
