Recension: För ett hus av sten

'En sann historia om en ung kvinnas tragiska öde', står det på omslaget. Det kanske är jag som är luttrad, men inte faen var det särskilt tragiskt. Okej, där är en bit där hon lider av en sån här efter-förlossningen-depression som får alla i hennes by på Luzon att tro att hon är besatt av onda andar, och hon regresserar så till den grad att hennes familj håller henne inspärrad i sin egen avföring i en bur på köksgolvet. Det var ganska hardcore.

Men i övrigt känns Gina Frenchs liv inte alls särskilt tragiskt. Okej, hon var prostituerad i Manila, hon blev misshandlad i sitt ena äktenskap, och drevs av detta till slut att mörda sin make - men hon blev fucking friad i rätten och hittade en ny kille och levde lycklig i alla sina dar. Jämför med Maha i 'De dansande flickorna i Lahore', som också är en verklig person; hon blev som tolvåring fullproppad med droger och fick sin oskuld såld till en oljeshejk, och nu står hon i valet och kvalet om hon ska sälja sin egen tolvåriga dotter till samme shejk. Wee.

I jämförelse framstår det närmast som en travesti att kalla Gina Frenchs liv för 'tragiskt'.

Men det är klart, allt är relativt, lidande kan egentligen inte kvantifieras sådär. Det är mycket möjligt att Blondinbella känner lidande i någon form när hon inte får den där minkpälsen hon vill ha, mest att...

jag inte bryr mig ett skit. Inga sympatipoäng där.

Något liknande är liksom hela känslan man får av 'För ett hus av sten'. Ginas föräldrar älskar henne, hon hittar kärleksfulla män tre gånger om, även om två av äktenskapen slutar olyckligt, får massor av vänner...det kvalar liksom inte in som en tragedi ens i ordets absolut vidaste bemärkelse.

Det hade förstås varit lättare att få empati med Gina om boken inte varit så torftigt skriven. Och då har hon ändå haft hjälp av nån snubbe, Andrew Crofts, som visst ska vara duktig på biografier...det märks inte. Som det är nu så okej, det var väl kaaanske värt att skriva en biografi om det här livsödet, boken har sina höjdpunkter, men som ångestlitteratur betraktat är den inte mycket att hänga i julgranen. En medioker historia som går en snabbt förbi.