Recension: Innan jag dör

Okej alltså, jag brukar väl hävda att verkligheten överträffar fiktionen, och det är säkert sant ibland, men när vi jämför den självbiografiska "För ett hus av Sten", som jag sågat tidigare, med den rent fiktiva "Innan jag dör" så...eh...nej.

Den här boken lyckas med konststycket att inte vältra sig i ångest trots att den handlar om en sextonårig tjej, Tessa, som är döende i leukemi och försöker få ut det mesta av den lilla tid hon har kvar att leva. Det är klart, den var angstig nog att fortfarande engagera mig, och mot slutet hade jag typ behövt en snuttefilt att gråta i om jag inte haft Nyarlathotep till hands, men helheten är fortfarande mer...jag vet inte, bitterljuv. Den är skriven ur jag-perspektiv, och vilar till stor del, som sådana böcker tenderar att göra, på att Tessa är en genuint bra karaktär; trovärdig, soft, och lätt att tycka om. Hon är mer bitter än lamslagen av dödsångest, med en skön, sardonisk humor som känns väldigt tonårig och en självdistans som känns mer...mogen, vilket skapar en intressant kontrast som gör henne till en underhållande berättare. Hon har skrivit en lista på saker hon vill göra innan hon dör, och plotten handlar i stort om hur hon och hennes bästis försöker uppnå dem, med blandade resultat, samtidigt som hon blir allt sjukare och svagare. På vägen upptäcker hon sort of vad som verkligen är viktigt i livet, med den sorts klarhet man, åtminstone i populärkulturen, bara kan göra när livets slut redan är hotande nära.

Jag läste förvisso en översättning, men den gav intrycket av en mycket välskriven bok. Karaktärerna är intressanta och trovärdiga, ner till perifera bifigurer, plotten känsloladdad och engagerande, sjukdomsförloppet tycks väl researchat, och prosan är enkel men fyndig, med en del intressanta grepp framåt slutet när berättarens medvetande inte riktigt fungerar längre. Det är helt enkelt jävligt bra stuff, som gör precis vad sådana här budget-ångestpocketar ska; en lättsmält och engagerande tear jerker som ändå ger en någon form av bestående intryck. (Och inte vill det försvinna heller, det var flera månader sedan jag läste skitboken, och jag har försökt med såpa och allt, men jag blir fortfarande gråtmild när jag tänker på'n...)

Om jag vore mer genuint litteraturintresserad hade jag nog hållit utkik efter fler böcker av Jenny Downham, det här var visst hennes debutroman. Som det är nu förmår jag knappt ens hålla koll på mina favoritregissörers kommande filmer, så vi får väl se hur det blir med det.

Königsägg

Okej alltså, jag vet att namnhumor är väldigt dagis, men jag känner ändå starkt att Königsegg borde byta inriktning. Jag låter det vara en öppen fråga vilken sorts bil man förknippar med 'Königsegg', men ja...döm själva.

Koenigsegg CCX:

Mitt förslag på ny produktlinje:Sedan, alltså...om man har ett fint tyskt adelsnamn från medeltiden, med ett grovt och stolt ö-ljud, varför i hela friden börjar man stava det med 'oe' som ett annat anglofilt miffo? De skryter ju tillochmed med sitt ättevapen på bilarna, ffs.

Och hur faen har ett företag som tillverkar, jag tror det var femton bilar om året...råd att köpa Saab? Okej, jag vet att en Königsegg-bil kostar typ 5 fantasiljoner, och att svenska staten av nån anledning tänkte gå in med pengar, och att bilindustrin är i kris, men fortfarande...

Skitsamma. Jag vill mest fråga mig om det överhuvudtaget är moraliskt försvarbart att bara tillverka saker som multimiljonärer har råd att köpa. Jag menar inte att med detta insinuera att bratsen någonsin har haft en moral, men...som god kommunist kan jag kanske känna att företag somehow borde vara skyldiga att bidra till allmännyttan eller iaf nischgrupper som inte enbart definieras av sina enorma bankkonton. Eller nåt.

Ella Bohlin och feminismen

Det är lite ironiskt. Så fort jag personröstat på Per Gahrton går han ut och meddelar att han aldrig avsåg att bli personröstad på, praktiskt taget - och därtill kläcker han ur sig någonting jag verkligen inte håller med om.

Gahrton menar alltså att Bohlin är ett sorgligt offer för patriarkatet eftersom hon får sin absurt högavlönade post i EU-parlamentet tagen av Alf Svensson. Den för mig okända Louise Persson har en annan uppfattning i frågan, emellertid. Hon menar att Bohlin blev utröstad för att hon är ännu mossigare än Alf Svensson, om nu något sådant överhuvudtaget är möjligt. Alliansfritt Sverige har en tredje teori, som sannolikt ligger närmast sanningen, jag citerar:

"De kristdemokratiska väljarna visade tydligt att de inte vill ha en företrädare som är stockkonservativ men ser ung ut på ytan, utan även en som ser ut att tycka det han tycker, bla. att gudlösheten i Europa är ohållbar - den ständigt bronzade Alf Svensson".

Och well...alltså, Gahrton är inte utan poänger, hela idén att de smått övernaturligt mossiga Kristdemokraterna skulle sätta en (förhållandevis) ung kvinna högst upp på valsedeln kan tyckas bisarr, men precis som resten av högern har de ju gjort sitt bästa för att framstå i en så sympatisk dager som möjligt och sopa sitt partis alla sumpmiffon under mattan. Men att Bohlin skulle varit offer för nån sorts patriarkal komplott och blivit nedröstad enkom för att hon är kvinna, och ung? Ja, det är förstås möjligt, det är KDs väljare vi talar om, men var det inte bäst som skedde i så fall? Ella Bohlin är liksom så illa att jag hade lagt en röst emot henne om jag kunnat.

Hon har valkampanjen igenom lagt allt krut på att anta populistiska och okontroversiella ståndpunkter i frågor jag inte överhuvudtaget kan tänka mig att KDs väljare bryr sig om. Vilken 75-åring kärring ger ett jota för hur mycket horor de har i Nederländerna, liksom? Men mossigheten har krupit igenom, med start i avslöjandet att Bohlin är kreationist, och hennes sanslöst dåliga argumentationer har inte direkt gjort saken bättre. Vi talar här om en person vars parti inte tycker att bögar ska få gifta sig.

Det här klippet var nog hennes absoluta bottennapp:



Här lyckas hon till att börja med skjuta hela sin partiallians i foten genom att anklaga Piratpartiet för att vara för knark och prostitution eftersom de kanske, observera emfasen, går med i den liberala ALDE-gruppen i EU-parlamentet. Noteras kan ju då att KDs buksyskon Folkpartiet och Centern redan sitter i ALDE, och har gjort så i åratal. Själv delar Bohlin partigrupp med de sympatiska herrarna Berlusconi och Sarkozy.

Sedan har vi hela moralpanikbiten då: "Det finns drogliberaler i ALDE! Omfg! Noes! Huu så hemskt!".

Men bäst är hennes paradargument mot prostitution: "Jag tycker inte att prostitution ska vara ett dagligt inslag i samhällsbilden".

Jag vet inte...den svenska sexköpslagen är väl ganska sund, och att exportera den till EU kunde således vara en idé, även om det självfallet aldrig kommer att hända.

Men att ge den uppgiften åt en kvinna som försvarar den lagen på moralistiska grunder...

Jag kan kanske känna att det hade varit lämpligare att, y'know, låta folk som faktiskt förstår den humanitära dimensionen av problemet hantera hela saken.

Det är klart att det behövs mer kvinnor i politiken, men om de är värdekonservativa, moralistiska sumpmiffon kan de gott stanna hemma. Jag vågar inte uttala mig om huruvida feminism överhuvudtaget är förenligt med konservatism, men värdekonservativa är iallafall de sista människorna på jorden jag skulle sätta att driva feministiska frågor. Det skulle möjligtvis vara religiösa fundamentalister då, och Kristdemokraterna är ju inte...tja...alltså...

No hard feelings Gahrton, men du kanske inte ska skrika "misogyni!" i varenda sammanhang där kvinnor blir undanskuffade. Då har vi ju snart en situation där folk som Sarah Palin kan härja with impunity, och det önskar sig ingen av oss.

EU-valet

Nu har jag röstat. Det var faen inte lätt att välja. Sverige saknar helt partier som är vänster och ändå för EU-integration, för att inte tala om partier som är socialliberala och vänster. Eftersom de frågor jag bryr mig mest om vad just EU anbelangar är ett liberalt och fritt samhälle utan förmyndarpolitik var det ett jävla dilemma - jag kan absolut inte tänka mig Fp och C eftersom de är högersvin, och även Piratpartiet lär utkristallisera sig som ett högerparti med tiden. Visst, de har erbjudits att gå med i Vps grupp GUE-NGL, men lycka till att de kommer göra det, då blir alla deras småborgerliga väljare skitförbannade. Oddsen är snarare att Pp går med i ALDE-gruppen i EU-parlamentet; den har gott om sunda socialliberala partier, men majoriteten är fortfarande obehagliga högerliberaler som Fp och C, och även om ALDE röstar med vänstern i samhällsfrågor brukar de rösta med EUs läskiga och jättelika högerblock i alla ekonomiska ärenden. We can't have that.

Sedan blir det hela ännu jobbigare av att svenska partier har en så oresonlig hållning i fråga om alkoholinförselkvoter och drogpolitik. Inte ett enda parti kan tänka sig att avkriminalisera lätt narkotika, vilket stör mig något enormt. Det skulle möjligtvis vara Piratpartiet, men de vägrar ju ta ställning i några andra frågor än deras kärnfrågor, och det är just varför de inte fick min röst. Jag vågar inte stötta typer som kan ha vilka åsikter som helst i praktiken, och som bara bryr sig om några få saker, hur viktiga de än är. Det är synd, för jag stöttar Pp helhjärtat i upphovsrätts- och patentfrågorna. Men jag kan inte lita på deras kandidater.

Vänsterpartiet är ju mitt standardval, men det känns barockt för mig att fortfarande vara emot EU, som de är, och följaktligen är de ju också tvärt emot alla former av ökad EU-integration. Jag ser ingen realistisk möjlighet att lämna EU-samarbetet, och jag tror på att omfamna det och göra det bästa av det, snarare än att streta emot som en sur gammelkommunist.

That being said, så har ju vänstern helt rätt i att EU är en läskig högerjunta med rötter i kristdemokrater och andra sumpmiffon i Benelux. Men EU är vad vi har, nästan hela Europa är med nu...hoppet står till att förändra EU inifrån. Europa måste stå starkt mot USA, Folkrepubliken Kina, Ryssland...jag tror på EU.

Men jag hade verkligen velat rösta på utpräglade socialliberaler. Tyvärr finns inget sådant parti i Sverige.

Så jag körde en annan approach, och tänkte i termer av vilken enskild person jag allra helst skulle vilja se representera mig i EU. Och då blev valet plötsligt mycket enklare.

Min röst gick till Per Gahrton i Miljöpartiet. Hans parti är det närmaste socialliberaler vi kommer i Sverige, och de är med i det sköna gröna blocket som är fullt av flummon, skäggon och cannabistomtar. Gahrton själv är en erfaren politiker med massor av vettiga och solidariska ståndpunkter som retar etablissemanget, och inte minst - en fin vision för EU. Att han sedan som person är helt bisarr kan jag ta, det är mest charmigt :-P

Det är väl också ett sunt val på det hela taget, givet att växthuseffekten är det enskilt viktigaste frågan i vår tid, och Mp bryr sig mer om den än några andra gör. Trots det så ligger andra frågor mig mer varmt om hjärtat, men man kan väl inte få allt. Alla röster som inte går till Kd, S , M och Sd är potentiellt bra röster; för de går åtminstone till de mer liberala, solidariska och sunda fraktionerna i EU.

Hade jag fått rösta i andra länder hade jag röstat på de occitanska nationalisterna eller Portugals socialliberala commies. Tyvärr får jag inte det. Men jag har satt upp min occitanska flagga på väggen i allafall, det kändes som en lämplig dag att komma till skott med det.


Men tiden får utvisa om jag borde ha röstat på piraterna.